Peter Malmqvist – Ljuset i tunneln
Skrivet den 8 augusti 2011 av forvaltare
S&P:s nedgradering av USA:s kreditvärdighet kommer maximalt olägligt. Ändå kan det vara signalen som får aktier att stiga.
Förra veckans nedgång på Stockholmsbörsen var den 18:de värsta veckonedgången sedan 1980. Det var därtill den femte värsta nedgången, om utvecklingen mäts relativt värdeutvecklingen på långa statsobligationer. Det speglar en extrem nervositet. Det positiva är dock att så kraftiga svängningar normalt uppstår i vändningslägen.
S&P maximalt olägligt
S&P:s nedgradering av USA:s kreditvärdighet kommer därför maximalt olägligt. Utan den hade förra veckans kaos kunnat vara en vändningssignal. Nu säger maggropen att vi har ytterligare en turbulent vecka att vänta. En nedgradering höjer de amerikanska statsräntorna, vilket försämrar aktiekalkylen och bör få aktier att falla. Det är bara ett problem – sedan hösten 2008 har inte denna grundläggande teori fungerat. Det har blivit tvärtom. Stigande långräntor har parats med en stigande börs och vice versa. Det har vi sett med halvårsvisa mellanrum.
Fallande obligationsräntor, fallande börs
Så också nu. Det senaste halvåret har en tioårig svensk obligationsränta fallit med 1,0 procent, vilket är mycket på dagens låga räntenivå. Därför är tioåriga obligationer det senaste halvårets vinnare med en kursuppgång på hela 19 procent. Det kan jämföras med börsutvecklingen, som registrerat ett minus på 17 procent, inklusive utdelningar. Obligationer har alltså utvecklats väsentligt bättre än aktier. Det är den femte starkaste halvårsperioden för obligationer jag kan hitta sedan 1996. De övriga fyra starka perioderna sammanfaller med vändningslägen i samband med börskrascherna 1998, 2000, 2002 och 2008.
…och omvänt
Vid årsskiftet var rollerna omvända. Då hade aktier det senaste halvåret gått 28 procent bättre än obligationer. Stigande börskurser och fallande obligationsvärden (på grund av stigande räntenivå) skapade en lönsam aktiemix. Ett halvår tidigare var rollerna återigen ombytta. Greklandskrisen drog ner Stockholmsbörsen med 17 procent, samtidigt som värdet på tioåriga statsobligationer steg med 7 procent.
Ljus i tunneln
Därför talade mycket för ett trendskifte mot slutet av förra veckan, men då slog S&P till, med ökad osäkerhet som följd. Därför säger maggropen att osäkerheten slår mot den mest riskfyllda tillgången – aktier. Ändå finns det ljus i tunneln. Som jag skrivit om tidigare är värderingarna på världens börser nu mycket låga, vilket kan fungera som en stötdämpare. Samtidigt är räntorna är extremt låga. I stort sett alla länder (utom de plågade länderna kring Medelhavet) har idag räntenivåer som ligger klart under inflationstakten, inte minst USA. S&P:s nedgradering, som höjer de amerikanska obligationsräntorna, behöver därför inte bli särskilt kännbar för konjunkturutvecklingen.
Värdefall i obligationer
Dessutom kan den få en positiv sidoeffekt – statsobligationer tappar i värde, vilket i sin tur kan få kapital att strömma till börserna, i enlighet med det mönster som beskrevs ovan. Jag medger att det låter som en fantasi, men egentligen är det utvecklingen hittills som varit en fantasi. Hur är det möjligt att USA, med sitt jättelika lånebehov, politiska osämja och numera höga inflation, kan ha en obligationsräntenivå, som är en av de lägsta i världen? Därtill på nästan samma extremt låga nivå som under den kaotiska hösten 2008? Nej, det är knappast S&P som är ute och cyklar i dagsläget, utan den övriga obligationsmarknaden.
Peter Malmqvist
Finansanalytiker
